Ja så är det. Jag är en bergodalbana...eller fungerar som en om inte annat...men på det senaste går det jävligt mycket nedåt.
Har inte varit många positiva inlägg här i denna bloggen. Och det blir inte ett heller.
Men behöver ha nånstanns att spy ut galla så då får det bli här...som tur är det nog inte allt för ¨många som drabbas.

Jag önskar att jag inte haft så bråttom med allt. Missförstå mig inte, jag ångrar inte att jag flyttade hit. Men jag ångrar att jag inte jobbade året ut istället. Och flyttade i januari. På så sätt hade jag kunnat spara mera...jobbat mera, känns som jag haft mer möjligheter då bara på nått vis.
Jag vet inte. Spelar ju ingen roll nu heller.

Saknar mina fd arbetskamrater otroligt mycket. Gemenskapen, familjära-känslan vi hade, tokigheterna, vänskapen.
Saknar dom allihopa på härliga Slättebo:) Tänker på dom ofta.
Hade jag kunnat hade jag tagit med dom hit:)

Jag sa att jag måste försöka...prova flytta för man kan inte bara ge upp utan att försöka. Då skulle jag ångrat mig livet ut...för jag vill ju va här med Orre..Jag tänker absolut inte ge upp heller, för som sagt jag vill vara här. Men jag vill bara att saker och ting ska ordna upp sig. Bli lättare.
Syftar på jobb.
Dom ringde mig från ett jobb i fredags som jag sökt. 50% personlig assistent. Det verkade intressant. Sen sa han att dom skulle återkomma denna veckan om dom va intresserade och kalla till intervju. Räknade inte med att dom skulle återkomma då det varit så många nitar de senaste...mycket riktigt har dom inte heller återkommit.
Det tar på energin. Man tappar liksom tron på sig själv...

Jaja, det är vad det är...ska tassa tyst till köket och fylla på kaffe-koppen, så jag inte väcker min älskade sambo som jobbat natt...