Ja nu är han här :) Äntligen! Det blev en pojk, som de flesta av oss trodde :) Och det blev en TUNG pojk med :)
4610 gr och 53cm :) En kärleksklump!
Ska försöka skriva ner Villes resa hit.

I söndags va det ju BF, men ingen bebis kom. Hade ändå räknat med övertid så va inte särskilt förvånad.
Satt uppe lite längre än vanligt den kvällen och somnade väl till sist runt 00-00.30. Vaknade sen 02.00 av att det kändes som jag fick en blödning.
Gick på toa, men där fanns ingen blödning utan det va vattnet som gick. Och det fortsatte verkligen att komma ;)
Väckte Orre, som helt väck flög upp och ropar: va?! Va Coolt! :) sen sprang han som en yr höna och leta upp nr till förlossningen så vi kunde ringa in. Sa att han kunde nog lugna sig för vi skulle inte få komma in 'ändå direkt.haha, sötnosen:)
Nä precis, dom tyckte jag skulle avvakta till kl 10.00 och komma in då för en undersökning. Men att jag kunde ringa in om nått ändrades. Vi försökte gå och lägga oss igen (inte lätt direkt) men värkarna startade nästan direkt och det blev svårare och svårare att ligga still och andas. Började klocka dom, 3 min mellan varje. Satte mig i badet en stunde och Orre klockade värkarna åt mig. 2 min mellan varje. Klockan va då ca 03.30. Till slut när jag gick upp så tvingade Orre mig mer eller mindre att ringa in för att han tyckte inte om att jag plågades så. Va lite tveksam för tänkte att dom skickar bara hem mig ändå. Men hade sjukt ont så jag bad om en undersökning och sa att jag kan åka hem igen bara jag får bli undersökt och få lite smärtlindring med hem så jag kunde få sova lite till. Jo då gick det b ra att komma in. Vi va väl inne runt 04. Fick ligga på ett undersökningsrum och dom kollade en ctg-kurva i ca 30 min. Vred mig i plågor under tiden. Sen så när hon undersökte mig så visade det sig att jag va redan öppen 5 cm, så vi fick stanna och fick ett rum :)
Bad om EDA direkt, för tänkte inte vänta för länge ifall man inte skulle hinna eller om narkosläkaren va upptagen. Tur för mig för precis när hon lagt min EDA fick hon springa iväg, hon va ensam på hela sjukhuset och det va fullbelagt.
EDA = UNDERBART!
Den som uppfann det förtjänar en eloge. Kände inte ett smack efter jag fått den:) Inga värkar inte nått ont alls! Fick påfyllt den 3 ggr och sen vid 13.00 började krystvärkarna. EDAn hade då släppt och AJ! Dom gjorde ont. Och dom tog verkligen ut all kraft ur mig.
Efter ca två timmars krystande, utan nån bedövning, kom han! Vår älskade skatt, Ville <3 Det va kärlek vid första ögonkastet! Vår son!

Tyvärr så mådde han inte så bra efter förlossningen, det va jobbigt för honom att komma till världen.
Han hade väldigt lågt blodsocker, n¨ått som är vanligt hos stora barn, och lite svårt att syresätta sig och lite problem med andningen. Så vi fick inte komma till BB utan fick komma till en barnavdelning som tar hand om lite sjuka barn ocxh de som behöver extra övervakning. Där fick han syrgas och extra ersättning som skulle hjälpa tioll att få upp blodsockret.
Två dygn stannade vi där sen fick vi komma hem på permission. Tills idag. Då blev han utskriven:) Han hade sedan födslen gått ner lite, till nuvarande 4345gr. Dock när vi kom hem i onsdag vägde han 4295 gr så han har gått upp lite sen dess:)
Vi va inne idag och de tog PKU-provet. Fy så hemskt! Vi stod helt hjälplösa när de stack honom och så ont han fick:( 4 ggr fick dom sticka honom för det kom inte tillräckligt med blod. Dom fick ta en paus mitt i med för han skrek sig helt blå och det blev för mkt för honom. Så han fick komma till mamma och slockna direkt i min famn. Orre klarade inte av att stå kvar där inne andra gången de stack honom så jag fick stå där framme med honom, vilket orre gjorde första gången. Usch! men nu är det över och nu väntar fler sömnlösa nätter framöver.
Redan börjat...men det är värt allt slit för han är ljuvlig!

Jag har två prinsar i mitt liv nu. Skulle aldrig drömma om att byta bort nån av dom! Orre är en underbar Pappa! Han är så snäll, tålmodig och hjälpsam <3
Jag älskar er mina fina grabbar:)













Så ja, det är nu livet börjar på riktigt:) Vi har alltid haft det bra, Orre och jag. Men ingen av oss skulle vilja gå tillbaka till livet innan Ville.
Nu har vi det bättre:)